jag kryper in och bygger bo i ditt huvud

jag gör det med män

nästar långsamt en egen kokong

som en geting
väver nylonlager av slaggprodukter ur munnen, tunna flagor, 

som smulorna av wienerbröd

som fiskmat
med bränt socker håller jag skenet uppe och listerna på plats
hej hej välkommen här luktare sockervadd och blommor!
tömde mitt flyttlass från shurgardförrådet där inne
nu tynger det som bly och dina ögonbryn faller

jag gör det inte för att jag vill

jag gör för att jag är genetiskt straffad

eller 

för att jag inte vet hur man talar kallt

inte hur man pratar om temperaturer

utan att mena temperaturen i suset från kanalerna mellan organen
jag lägger mina rodnade temperaturer i kokongen!

och lämnar alltid en reva i nylonen
ett kikhål för evigt limmade voayeurer
i sina egna huvuden där jag byggt bo

   jag kan inte ljuga

inte mot andra

aldrig mot mig

dra en vit har jag sett er göra 

en vit för att skydda något kallt

men i botten av mig finns inget

där är suset jag trummat i mina decceniers kokonger 
en var i dig

nu slutar jag samla wienerbrödssmulor

jag sprinklade saltvatten över kanten
svarta floden

för trött för att tvätta bort

det blev en exfolierande åtstramade mask

plastade in mig

marmorering på liten fejja

när man inte har lust att lägga fingrarna i blöt

strör man salt lite varstans
fransarna droppar som stuprännor om våren

binder gamla skitpartiklar till huden

de som ligger lite löst

det som skulle vara snor om det flugit in i näsan

så gör man helatiden
binder upp sig till skiten

men minde kemiskt kanske

fläktar sig i dammet
fluktar över smutsen

exfolierar sig i den

kan man få be att fråga var varubeskrivningen ligger och dammar?

var är bruksanvisningen och verktygen som förklarar hur jag skruvar ihop mitt skarpa intellekt